Att våga ge upp
Ibland gäller det bara att bita ihop, svälja stoltheten och ta nederlaget. Jag är inte Superwoman, framförallt inte med avseede på mina knän. Jag hade så svårt, så svårt, att kliva av spinningcykeln idag och erkänna att jag hade känningar i högerknät, men jag gjorde det! Och tro det eller ej, men jag är faktiskt stolt över det. Jag har så lätt att mata på och tänka att "äh, det är bara 20 minuter kvar, knäna håller", men en dag kommer väl den stunden när de inte gör det, och den dagen så är de där sista 20 minutrarna jag fick innan jag skadade mig faktiskt inte värda något.
Så idag klappar jag mig själv på axeln för att jag kämpade bra på spinningen, men lyssnade och bröt när kroppen sa nej. Och jag försöker att inte vara bitter.
Kommentarer
Trackback
