Endorfiner och blodsmak

Helena skrev så himla bra om det i det här inlägget. Jag känner igen mig i vartenda ord hon skriver, och nog har jag känt så många gånger, om inte de flesta gånger, då jag lämnar träningspasset; "Fan, lite mer hade jag nog pallat!". Jag måste lära mig själv att vara nöjd, och låta mig vara det. Jag har kommit på mig själv med att bli arg på mig själv när jag segat på morgonen och trillar in på gymmet 07.30 istället för 07.00. Hallå liksom? Hur tänker jag då? Hur fantastiskt är det inte att jag kör ett konditionspass klockan halv åtta en måndagmorgon? Hur många andra människor gör det? Idag gick jag så till passet med Helenas ord i bakhuvudet. Vråltaggad. Första UG-passet på säkert 3-4 veckor. Och vet ni vad? Jag är absolut vrålnöjd. Förutom ett stenhårt fyspass med mycket konditionsfokus och roliga lekfulla moment (två stycken avhoppade motionärer under passets gång på grund av utmattning/skada, nästan lite som Tio små negerpojkar). Det hela avslutades med lite egenkroppsövningar plus en tävling i plankan.

Igår hade Sportlife Tegnérgatan invigning och självklart såg jag till att ta mig dig för lite träning. Jag hann med så mycket som lite axlar i gymmet, ett kortkort corepass och cykling med Jessica Clarén! Dessutom bjöds det på mat, julmust och annat mys. Jag nöjde mig med en skumtomte och två pepparkakor på väg in och ut. Fick också en fin Goodiebag innehållandes vattenflaska och något hokus pokus i form av proteinshake. Nåja, en rejäl och härlig träningsdag blev det och någonstans mitt i allt fick jag rum med lite plugg också. Råkade gå på ett erbjudande också, så nu har jag ett tio-klipp-kort på Sportlife som räcker 6 månader. Träningskompis, någon?

Så! Nu är SATS-veckan över och domen skall lämnas.

Dagens PT-pass fick mig att inse den felande länken i min träning. Den som gör att det inte riktigt är lika roligt att sätta sig på cykeln till gymmet och som gör att det känns lite tyngre att snöra träningsskorna: Jag har slutat träna UG! Flera veckor har det gått när jag bara inte haft tid eller fått plats på UG-passen! När jag idag fick chansen att banka lite på däcket, öva på chinsen och svinga lite kettlar med Matte kom den! Den efterlängtande endorfinkicken, och i flowet körde jag bara på som en maskin! Fantastiskt. Så nu är det bums in på Campushallens sida för bokning av UG till nästa vecka! Full fräs!

Jag är tillbaka hemma i Linköping en snabbis för att hinna med lite föreläsningar och grejer. Jag trivs visserligen generellt så himla bra här i Östergötland, men just nu kliar det bara i mig på att få komma hem till Stockholm igen. Dagarna hos föräldrarna var fantastiska, massa härlig träning hos SATS (dock har jag två dagar kvar av min SATS-vecka när jag kommer hem, så efter det ska ni få fullständig rapport på de pass jag provat och vad jag tyckte), luncher och umgänge med familj och vänner, god hemmalagad mat och allt det där som gör hem-hemma bäst.

Okej. Mitt knä bråkar som aldrig förr, jag har haft dålig internetuppkoppling och jag DRUNKAR i plugg. Förlåt. Jag återkommer i bättre tider. Finns ni kvar då?

Sats kan vara så himla fantastiskt, men också så himla töntigt ibland. Igår på klassen märktes det så tydligt att jag var hemma i Stockholm. "Tränar ni bara för syns skull?" frågade jag mig. Jag hade fått varningar om Nike get fit!, men hade ändå förhoppningar. Mesigt, blajigt, och PROPPFULLT med små blonda saker som gjorde övningarna lite halvdant. Ledaren var visserligen entusiastisk, men kanske lite väääl engagerad? Han höll inte tyst i 3 sekunder och det kändes mer som om jag var på en show med honom en ett träningspass för mig. Det skröts om att "det här är atletträning", och "elitnivå", men helt ärligt märkte jag inte av det. Det är möjligt att atleter använder de övningar vi gjorde, men inte blir jag väl någon atlet av att träna Nike get fit! Nej, jag snubblade mest över grannen och halkade på min matta för att det var så mycket folk.

Note to self: Det tar INTE 5 minuter att gå till SATS Stadshagen från St. Eriksbron. Snarare 15. Jag fick kubba sista biten, och med andan i halsen drog jag fram bräda och vikter medan mina medmotionärer (säkert lite småirriterat) fick börja uppvärmningen utan mig. Språngmarschen sista biten gjorde dock att jag var varm och (hyfsat) glad när passet väl kickade igång! Och nu känner jag mig i fas igen. Känslan av att klockan är 08.30 och man redan är hemma igen från gymmet är ju oslagbar! Nästa: Statistikplugg!

Japp! Igår körde jag första passet på min SATS-vecka. Eftersom jag anlände till Stockholm vid 18.10 och ville hinna med lite middag också så fick det bli egenkörning på crosstrainern. Ett härligt halvintensivt intervallpass på 40 minuter senare konstaterar jag (Sorry, Campushallen) att SATS egenkonditionsavdelning slår den jag är van vid med hästlängder. Härliga, ergonomiska maskiner, bra musik i högtalarna och stora TV-skärmar för den som gillar sånt. Kommer  nog inte hinna så mycket egenkondition under min vecka här (har ju så många klasser att hinna med!). Nu skall jag alldeles strax kila iväg på Shape borta på Stadshagen.

Min dansutmaning började igår! Zumba stod på schemat och jag insåg snabbt att jag inte i dagsläget inte trovärdigt kan hävda att jag har rytmen i blodet. Kanske berodde det på söndagens långdistansspinning, men man ska ju inte skylla ifrån sig. När det skule skakas axlar och rullas höfter var jag stel som en vandrande pinne och liknade mest ett kylskåp! Men viktigast av allt; det var kul som attan! Nästa vecka lär det också bli Zumba, och kanske hinner med lite Sh'bam! eller annat kul!

...och jag överlevde! Sammantaget kan jag väl säga att långdistanspasset var både det bästa och det värsta träningspass jag vart på. Bästa för att jag kom in i ett sådant flow och fick flera härliga endorfinkickar där jag bara ville vråla av glädje och dela med mig av min energi till alla andra i salen, och värsta för att det var SJUKT långt. Nu blev det visserligen 2.5 h istället för 3, men tänk själva; när ni cyklat i 45 minuter, vilket motsvarar aktiv cyklingstid på ett "vanligt" pass, så har ni två likadana omgångar kvar! Helt sjukt! Jag är egentligen inte så förtjust i bars och tror inte på att stoppa i sig vad i min mening till 80% är godis så fort man lyfter lite vikter, men i det här fallet var jag väldigt tacksam åt att kunna stoppa i mig mig gainomaxbar efter 1.20, och Poweraden som Campushallen bjöd på gjorde också mycket för min ork. 

Idag smäller det! Tre timmars långdistansspinning på Campushallen för Magnus Jarl och jag är tokladdad! Känner väl att jag helst skulle vilja kasta mig på cykeln redan nu, men jag får visst hålla till godo i cirka 7 h och roa mig med mitt statistikplugg. Wish me luck! Nu kör jag! Återkommer självklart med rapport!

Gårdagens stora spontanprojekt var att göra paj vid 21 på kvällen, och nog blev det lite av ett projekt alltid! Inte särskilt tidskrävande och svårt, men pga bristande resurser i kyl och skafferi fick jag vara lite innovativ.

Tänk att en sådan katastrofmorgon kan vända och bli en helt fantastisk dag! Eller ja, nu tar jag väl i, riktig katastrof var det väl aldrig. Försov mig dock och vaknade en halvtimme innan coreyogan skulle börja! Panik! (Och hör på det va? Stressa till yogan? Låter det inte urdumt?). Men jag hann visst och kunde med ett riktigt lugn i kroppen promenera till biblioteket för en hel dags givande och effektivt statistikplugg.

Trodde helt ärligt att jag skulle dö idag på PT-passet med Mattias. TUSAN vad han körde med mig. Jag hade visserligen sagt att "efter resan får vi köra hårt för att jobba bort alla pommes frites", men jag hade inte väntat mig någon sådant här. Det är första gången i mannaminne jag går från träningspasset med blodsmak i munnen, och då körde vi ändå bara 3 övningar om 21-15-9! HELT SINNES!