Endorfiner och blodsmak

...och jag överlevde! Sammantaget kan jag väl säga att långdistanspasset var både det bästa och det värsta träningspass jag vart på. Bästa för att jag kom in i ett sådant flow och fick flera härliga endorfinkickar där jag bara ville vråla av glädje och dela med mig av min energi till alla andra i salen, och värsta för att det var SJUKT långt. Nu blev det visserligen 2.5 h istället för 3, men tänk själva; när ni cyklat i 45 minuter, vilket motsvarar aktiv cyklingstid på ett "vanligt" pass, så har ni två likadana omgångar kvar! Helt sjukt! Jag är egentligen inte så förtjust i bars och tror inte på att stoppa i sig vad i min mening till 80% är godis så fort man lyfter lite vikter, men i det här fallet var jag väldigt tacksam åt att kunna stoppa i mig mig gainomaxbar efter 1.20, och Poweraden som Campushallen bjöd på gjorde också mycket för min ork.