Hemma!
.. men ack! vilken resa det har varit. Fantastiskt rolig och spännande på alla sett, men ur hälsosynpunkt träffade jag nog botten i några dagar;
Öl, våfflor, choklad, Pommes Frites etc! Jag undrade först varför det fanns så många plus-size-affärer på Rue Neuve, men vid lite eftertanke så är det inte så konstigt. Det känns som om jag gått upp 5 kg de senaste dagarna, men helt ärligt så har det varit värt det. Den som har ätit en riktigt god belgisk våffla, eller en vällagad portion Moules Frites vet varför!
Jag tror på att unna sig saker, och att njuta av exempelvis några riktigt goda belgiska chokladpraliner någon gång ibland. Det som är det viktiga, och också det svåraste, blir nog att se till att de där tillfällena blir just engångstillfällen. Jag är absolut en förespråkare av att äta sötsaker någon gång ibland, men det viktigaste är att se det som en lyx och inte göra det till vardag.
Som ni förstår har jag dock ett uns av dåligt samvete på mina axlar över vad min stackars kropp fått utstå de senaste dagarna. Nu hoppas jag och ber för en vecka späckad av träning och bra kost! Alla som läser detta får gärna skänka en tanke till mina knän och min rygg, som inte har uppskattat att promenera runt på kullerstensgator med dåliga skor och massor med shoppingkassar, blandat med två tappra försök att sova bort 20-timmarsbussresor. Jag hade tänkt prova långdistansspinningen på lördag, och då vill jag minsann inte höra knakelibrak i knälederna!
Belgiska våfflor, en av de många synder jag begick i Bryssel.
Kloka ord 2!
Hälsoskola for dummies: Gojibär
Så! Jag hade tänkt börja med ett nytt inslag på bloggen! En, som rubriken avslöjar, hälsoskola for dummies. Den största anledningen är nog det faktum att jag själv är helt nybörjare på sånt här, och personligen tycker nyttig mat är en djungel av olika produkter, tips och åsikter. Så; ett i taget kommer jag att ta upp något och redogöra för det kort här, så att både jag och läsarna kan upplysa oss själva. Finns det något du vill veta mer om? Kommentera så kanske det blir ett inlägg av det i framtiden.
Så, Gojibär! Jag älskar gojibär! I filen, i salladen, en näve som snacks, you name it! Men vad är det egentligen? Gojibär kallas också för Bocktörne och har använts inom kinesisk läkekonst i tusentals år. Några av de egenskaper som bären har är;
- ... innehåller 500 gånger mer c-vitaminer än apelsin.
- ... är rika på zeaxanthin, vilket har gynnande effekt på synen
- ... har ett högt ORAC-värde (Det vill säga rikt på antioxidanter.) ORAC är ett mått på hur mycket antioxidanter ett livsmedel innhåller. Det dagliga rekommenderade intaget är 5000 ORAC för en genomsnittlig människa. 20 gram gojibär räcker för att komma upp i denna nivå, medan du skulle behöva trycka i dig 22 (!) äpplen för att nå samma nivå.
- ...innehåller 18 aminosyror varav 8 är livsnödvändiga.
- ...Sist men verkligen inte minst: Det är fruktansvärt gott! De är oerhört söta och smakrika, och både godare och nyttigare än russin att strö i frukostfilen.
Det finns även de som säger att gojibär ökar prestationen
i sänghalmen, men det överlåter jag till er läsare
att undersöka sanningshalten i själva.
Källa: Go for life & Gojibaretc.se
Övervinn höstrusket!
'Vad vill du göra ikväll?
Ni vet säkert känslan. Regnet rent ut sagt pissar ner ute, du sitter i din mjukisdress i soffan, kanske med en kopp te i handen, och ALLT har gått fel idag. Det enda du vill göra är att proppa i dig en stor påse godis, slå på en romantisk komedi och ABSOLUT inte göra något aktivt eller träffa någon. Det finns bara en hake, du skulle ju gå på det där träningspasset ikväll. Vad gör du? Hur finner du styrkan att ta dig i kragen och göra rätt val?
Nu framåt höstkanten när mörkret blir allt tätare och kylan biter på cykelturen till gymmet blir det allt lättare att hitta ursäkter för de där dagarna när stinget inte finns, och jag som är planeringsfreak tror att det är viktigt att ha en strategi för att hantera det när det händer.
Själv är jag extremt säsongsbunden. Under mina tonår gick jag tidvis mer eller mindre i ide under vinterhalvåret, och jag insåg ju inte vad lite träning kunde ge mig, inte bara rent fysiskt, utan även på ett mentalt plan. För alla oss som är känsliga för vinter och lätt deppar ner oss framåt mitten av november är träningen en alldeles fantastisk kur för att ta sig igenom vintern med ett leende. Men hur gör man när motivationen kniper?
Här kommer några ytterst ovetenskapliga, och kanske ganska basic tips för hur man kan övervinna segeriet:
- Boka pass! Det låter kanske lite väl simpelt, men om du någongång övervägt att avboka ett bokat pass utan en god anledning så vet du att det är svårt. Jag själv har tidigare bara bokat de passen där jag vet att det finns risk att jag annars inte får plats, men jag framåt höstkanten börjat inse värdet av att "skriva i sten" vad man skall göra. Det blir lite som ett löfte till sig själv.
- För träningsdagbok! Funbeat är en fantastisk träningsdagbok som jag själv använder där man kan se hur mycket man tränat av respektive träningsform. Även exempelvis löprundor eller sträckor och hastigheter kan läggas in. Ett tips är att skaffa det tillsammans med några polare och ha varandra som "vänner" på sajten. Man vill ju inte vara den som inte har tränat något den här veckan när alla andra kör stenhårt!
- Träna med en kompis! Bestäm med varandra och planera. Många tidiga tisdagsmornar har enda anledningen till att jag släpat mig upp ur sängen för ett spinningpass kl. 07.00 varit att jag vet att R kommer stå där 06.40 och vänta på mig. Gör det till en vana. Har du en kompis du får svårt att få ihop planeringen med? Någon som du vill träffa oftare men som det bara "inte blir av" med? Bestäm ett pass i veckan som ni skall gå på varje vecka. Har ni lite tävlingsinstinkt och vet varandras svagheter kan ni också komma överens om en "bestraffning" för den som uteblir från ett pass - att bjuda på lunch till exempel.
- Var din egen väktare. Se kritiskt på dig själv (till viss del såklart!). Ifrågasätt dig själv. Det är lätt att säga, "ikväll orkar jag verkligen inte träna!", men det kommer inte att generera den där viktnedgången, konditionsökningen eller muskelbyggandet som du eftersträvar. Säg istället, "Jo, jag orkar visst!" och utmana dig själv. Att se sig själv i spegeln och morra lite brukar hjälpa för mig; "Det är klart du fixar det här, Caroline! Vad vinner du på att sitta här och glo?".
- Sist men inte minst, bestäm dig. Det ÄR inte svårare än så, egentligen. Ha sådan självkännedom och självrespekt att om du säger till dig själv att "Nu ska jag göra det här" så gör du det. Det mår du bra av på alla fronter i livet. Min älskade favoritförfattare Sir Terry Pratchett skrev en gång så fantastiskt att karaktären Sir Samuel Vimes höll fast vid devisen
"No excuses. He'd promised himself that. No excuses.
No excuses at all. Once you had a good excuse, you opened the door to bad excuses."
Hur gör du för att komma över det mentala hindret och släpa dig iväg på ett träningspass?
Tick, tack!
Ibland går tiden så himla långsamt. Nu sitter jag här i min soffa och gör allt för att inte bli för bekväm. Huvudet börjar säcka lite men mardrömmen är ju att somna och sedan INTE VAKNA I TID! Klockan 01.30 är det samling på campus för avfärd med buss mot Bryssel. Och jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken, på eventuellt sämsta möjliga sätt: Socker och koffein! Men vad gör man? Redbull och fikon har stått på min meny ikväll och jag överväger starkt lite mer för att absolut inte riskera att somna. Nåja, det blir väl någon sorts symbolisk start på vad jag inser blir första gången sen Reading som jag tog 5 dagar ledigt från träningen! Knäna skriker av lycka!
Hit, dit, framåt, tillbaka och hem igen!
Bloggen kommer dessvärre i andra, tredje, och ibland tillochmed fjärde hand just nu och i kanske en vecka framöver. Rusar mellan lägenheten, gymmet, biblioteket och tillbaka i ett. Fokus i mitt liv just nu är att försöka hinna med att pränta in alla möjliga mikroteorier i huvudet så att de ska sitta om en dryg vecka, samtidigt som jag tänkte lyckas städa lägenheten, packa och handla inför veckans studieresa till Bryssel! Allt går förvånansvärt nog över förväntan. Har lyckats klämma ner alla kläder i väskan, och nog går det framåt med plugget, om än långsamt. Jag har också goda förhoppningar om att inte lämna en svinstia efter mig här hemma när jag hoppar på bussen på onsdag morgon.
Pust! Nu rusar jag vidare, vi hörs!
You can do it!
Knäbekymmer... igen!
Åh vad man blir arg! Såklart ville inte knäna vara med på spinningen igår, så det var bara att sitta fint och slötrampa när resten av gruppen körde sig nästan, bara nästan, in i väggen. Något surt kändes det, och jag var nära att strunta i det och köra ändå flera gånger. Tur att man är klok, för det är ju inte värt det att paja knät helt för att man vill köra ut sig på ett pass. Så nu kör jag vilodag och satsar helt på pluggeriet istället. Nya tag!
Kloka ord!
Tipstajm!
Trött, tröttare, tröttast!
Att jag vaknade pigg som en lärka kl 06.00 imorse känns just nu riktigt avlägset. En hel dags plugg på skolan följt av ett 75-minuters spinningpass har HELT tagit musten ur mig. Det var en sån där dag som tyvärr kommer ibland, när du sätter dig på spinningcykeln och VET att det kommer att bli en lång timme. Benen gick trögt, huvudet ville inte, och eftersom jag missat mellanmålet så kurrade magen. Men någon gång framåt de sista 15 minutrarna av passet kom den, den efterlängtade endorfinkicken, och jag kan ju inte klaga på effektiviteten i passet. Det var riktigt tungt! Stundtals ville jag dö lite grann. Det var med nöd och näppe jag orkade mig till affären efteråt för att köpa mig någonting att äta till middag. Nu blir det en varm dusch och sedan omedelbums i säng med en bok och en kopp te. Morgondagen närmar sig med stormsteg, och i och med att jag lovat mig själv att prova Saras UG-pass kl 16.30 behöver jag all återhämtning jag kan få!
Systrar, visst är de fantastiska?
-
Jag har gått och oroat mig lite (som jag ju alltid gör över saker, dumt nog) över den veckan jag ska spendera hemma i Stockholm i november. Tidigare har jag alltid kunnat ta en liten löptur eller på ett eller annat vänster haft tillgång till provträningar (jag är ju, som mina nära vet, bra på det där att få tag på kuponger och utnyttja erbjudanden), men den här gången har det sett nattsvart ut. Knäna håller inte för löpning, och kuponghögen har sinat! Det kan ju låta som ett i-landsproblem, men en vecka utan träning går inte. Speciellt inte på vinterhalvåret då mörkret tränger på. Jag behöver endorfinkickarna för att ens orka och ha lust att gå upp om mornarna.
Så helt plötsligt blir jag räddad av min fantastiska underbara syster som tränar på SATS. Genom den här kampanjen har hon valt att ge bort en fri provträningsvecka till mig som jag kan utnyttja fram tills den 27 november. Hur perfekt lägligt är inte detta? Alternativet hade ju varit att köpa engångsbiljetter för träningspass (vilket kostar 90 kr på F&S, som mig veterligen är billigast på den fronten), och det hade ju varit katastrof för min anorektiska plånbok.
Så nu kan jag ju knappt bärga mig tills det blir november och jag får komma hem och köra hårt på SATS! Missförstå mig rätt nu, jag älskar Campushallen har svårt att se hur jag skulle kunna tröttna, men det är alltid roligt med variation i träningen, och det finns en hel del pass som jag ser fram emot att få prova; Piloxing, Fight Circuit!, Nike Get Fit!, och framförallt Crosstraining för att se hur det skiljer sig från Undergroundpassen här nere i Linkeboa!
Piloxing, en av de klasser jag måste försöka hinna med på min SATS-vecka!
Ny proteinrik yoghurt som måste provas!
Tusan så gott och fantastiskt det låter, men allt kan väl inte vara guld och gröna skogar?
Well, den som lever får se!
Vi ses på mejeriavdelningen!
LHCF-experiment nummer 2: Äggpannkakor!
Fyllningen ändrade jag efter smak och vad som fanns i kylen till Dijonsenap, Keso, kyckling och Gojibär.
Mums så gott!
Jag har bakat LCHF-bröd!
... och hur blev resultatet då?
Smält smöret i en kastrull. Blanda mandelmjöl, ägg, creme fraiche och det smälta smöret i en bunke. Tillsätt linfrö, havregryn och bakpulver och salt. Rör om ordentligt.
mjae.. sådär. Eller alltså, det smakade ju gott och så, men jag freestylade lite med receptet och (vilket kanske inte är strikt lchf men) bytte ut lite ingredienser så att det innehöll havregryn och linfrön. Som student har jag ju inte råd att så här långt in på månaden köpa massa olika exotiska frö och klin. Men jag vill tro att det blev nyttigt iallafall, mandelmjölet ska ju bara innehålla 5 g kolhydrater per 100 g, så det måste ju bli skillnad.
Nästa gång jag bakar ska jag helt klart göra större kakor. Nu följde jag receptet till punkt och pricka vad gäller portionering, men inte går det att göra några lunchmackor av de här små pluttarna.
Nåja, brödet passar nog utmärkt exempelvis som pizzabotten, så det är helt klart något jag kommer att göra. Kanske blir det pizzamys på fredag?
Så, Kind of LCHF-bröd Carro-style:
1½ dl mandelmjöl
2 ägg
50 g smör, osaltat
2 msk creme fraiche
2 "nypor" Linfrön
2 "nypor" havregryn
1 tsk bakpulver
½ tsk flingsalt
Smält smöret i en kastrull. Blanda mandelmjöl, ägg, creme fraiche och det smälta smöret i en bunke. Tillsätt linfrö, havregryn och bakpulver och salt. Rör om ordentligt.
Låt stå i ca 30 min.
Klicka ut på bakplåtspapper. Enligt receptet ca 1 msk stora kakor. Jag anser dock att detta var alldeles för små kakor. Funkar om man bara ska ha en frukostsmörgås, men vill man göra en lunchmacka måste man göra större bröd. De sväller inte alls särskilt mycket.
Grädda i ugnen på ca 225 grader i 10 minuter. (lär ju bli mer om man gör större bröd)
Det skadar nog inte heller att göra dubbel sats på en gång. Lätt att frysa ner brödet!
Orginalreceptet som jag utgick ifrån men modifierade hittar du här.
Lycka till!
Några ord om respekt
Även om den här bloggen handlar om att skapa träningsglädje och positivitet kring träning så måste man ibland få vara lite gnällkärring. Jag tycker inte att det är okej när folk trillar in för sent på passen, eller dundrar iväg med buller och brak innan passet är slut. Att de åsyftade personerna under dagens spinningpass inte ens ställde tillbaka cyklarna i grundposition efter passet är väl bara att se som grädde på moset.
Jag kan absolut förstå om man måste iväg för att hinna med en buss eller liknande, men då tycker jag det hör till vett och etikett att åtminstone ursäkta sig för ledaren innan passet och förklara situationen. Det gör jag själv när jag, i absolut nödfall, måste gå tidigare.
För mig är de första och de sista minuterna av spinningpasset nästan de viktigaste. De första fem minutrarna är den tid då jag hittar mitt fokus, får chansen att påbörja resan in i min egen bubbla. Den allra första tiden av passet lägger grunden för hur jag kan prestera och hur hårt jag kan pusha mig själv för resten av timmen. Då vill jag inte att tjejen som ska sitta på cykeln brevid mig flåsar in med andan i halsen, behöver hjälp med inställningar på cykeln eller pratar med sin kompis om nästa helgs festplaner.
Samtidigt är nedvarvningen absolut superviktig då det är då man kan reflektera över sin prestation, långsamt "komma tillbaka till verkligheten" och till fullo känna endorfinerna sprudla i kroppen. Så snälla ni, försök att visa respekt mot era medmotionärer, ni kommer också själva få mycket bättre prestation om ni fokuserar på er träning till 100%.
En stor eloge till alla träningscenter och ledare som sätter ner foten när det gäller detta. Att alla ska vara välkomna till träning är inget hinder för att man kan låsa dörren när klockan är slagen, eller att man kan trycka på vikten av respekt eller, för den delen, som fantastiska K gjorde idag, faktiskt säga till personligen.
Då får vi alla bättre träningsupplevelser och effekt i längden
Åh vad härligt!
Jag gjorde den mest fantastiska saken någonsin igår. De senaste dagarna har varit ett enda virrvarr av stress, obehag och dålig energi, kombinerat med dålig kosthållning och utebliven träning. Därför kändes det som en absolut välsignelse att ta sig själv tiden att spendera 3 (!) timmar på gymmet igår. Det låter kanske helt vansinnigt, men ack så skönt det var.
Jag började det hela med en riktigt lång uppvärmning för att väcka kroppen. 40 minuter på crosstrainern i behagligt tempo. Efter det gick jag på mitt vanliga fyspass, för att sedan gå vidare till ett benpass som jag tyvärr fick bryta på grund av att knäna fortfarande kändes sköra (dagens enda minus). Sedan, med ett glapp fram till passet kl 12.45, spenderade jag min tid med att bara vara med mig själv på gymmet och "slögymma" lite. Köra lite armgång, testa på lite nya maskiner och övningar som jag inte tidigare testat och sedan, när R kom till gymmet, köra en sväng på crosstrainern i lagom tempo igen. Efter det blev det en halvtimmes coreboll i c-salen innan jag cyklade hem. Och oj vad skönt det var! Känslan av att ha gett sig själv den här tiden mitt i allt kaos var fantastisk. Endorfinerna dansade hambo i mig.
(Det skall sägas att ska man prova detta är det bra att ha med sig något litet att stoppa i sig i mitten. Det fanns en actimel i kylen som fick följa med och konsumeras i halvtid.)
Nytt pass!
Det har kommit ett nytt pass på Campushallen som jag absolut måste prova! Långdistanscycle! 3 timmar spinning. snacka om utmaning! Kanske bli det redan på söndag?
Vila, vila, vila..
Det blev en dags paus från bloggandet igår, och ytterligare en dags paus från träningen. Av personliga hälsoskäl som än så länge inte har plats på bloggen fick jag motvilligt avboka PT-träffen. Samvetet känner sig väl sådär då det idag inte heller bli någon träning, men antagligen skrattar sig knät lyckligt. IMORGON DOCK! då blir det tamejfan ingen vila.
Nyss hemkommen från gymmet!
.. och nu tror ni säkert att jag har fuskat med min knäkurering, men icke! Även om det såklart var frestande så höll jag mig från fysisk aktivitet idag. Istället försökte jag engagera mig och gick på LSIFs höstmöte! Det diskuterades öppettider, nya kettlebellssektioner och freeriders i ett medan det mumsades smörgåstårta för fulla muggar. Helt klart givande, men jag måste säga att om jag skall vara på gymmet så trivs jag bättre i UG-hörnan och spinningsalen än i sammanträdesrummet!
Imorgon lättar jag på mitt träningsförbud och kör PT-pass med Matte, dock får stackars knäna vila i minst två dagar till. Det är ju så dumt att chansa! Hoppas på stenhård pulsad överkroppsträning, och känner jag Matte rätt så borde det gå att fixa!
Nåja, såhär illa var det ju långt ifrån! Grattis LSIF till ett strålande år!
Myror i brallan!
Inte ens 20 timmar har gått sen jag lovade att "vila knät", och det kliar som tusan i benen. Antagligen är det för att jag vet att jag inte får, men jag riktigt längtar efter en joggingtur i morgonljuset eller ett härligt cardiopass på crosstrainern. Saken blir inte bättre av att R lyfter stången på morgonpumpen om 10 minuter, och jag som så gärna ville gå med! Nåja! en timmes extra sömn på morgonen gör åtminstone gott, och imorgon eftermiddag är iallafall överkroppen igång igen.
Träna gratis på Friskis!
Jag såg häromdagen att Friskis & Svettis City i Stockholm erbjuder gratis Fredagsfys 3 fredagar under hösten. Evenemangen kommer att ske mellan 15.00 - 18.30 den 28/10, 25/11 och 16/12 och de olika tillfällena kommer att ha olika teman! Dessvärre sammanfaller datumen med föreläsningar nere i Linköping samt en Brysselresa för min del. Men Ni som är i Stockholm och vill prova på något kul innan helgen; KÖR BA KÖR! Information hittar du på F&S Citys hemsida
Träna gratis på Friskis!
Jag såg häromdagen att Friskis & Svettis City i Stockholm erbjuder gratis Fredagsfys 3 fredagar under hösten. Evenemangen kommer att ske mellan 15.00 - 18.30 den 28/10, 25/11 och 16/12 och de olika tillfällena kommer att ha olika teman! Dessvärre sammanfaller datumen med föreläsningar nere i Linköping samt en Brysselresa för min del. Men Ni som är i Stockholm och vill prova på något kul innan helgen; KÖR BA KÖR! Information hittar du på F&S Citys hemsida
Bli instruktör!
Glöm inte att nästa vecka och veckan därpå är det uttagningsveckor på Campushallen i Linköping! Du skall definitivt söka om du redan är utbildad instruktör eller drömmer om att bli det! Info om hur man ansöker hittar du här!
Knakelibrak!
Så lät det i högerknät idag på UG-passet. Redan när jag kom till gymmet visste jag att jag befann mig i riskzonen. Ända sedan söndagens Bodycombat inget av knäna varit i toppform, och jag antar att gårdagens 75-minutrare cycle knappast hjälpte!
Så nu är jag strikt beordrad att "ta det lugnt", något som jag för en gångs skull tänker hålla. Det känns faktiskt riktigt onödigt att ha sönder knäna helt precis när träningen börjar gå som på räls igen. Tur i oturen var iallafall att hugget inte kom förrän på sista varvet, med cirka 3-4 minuter kvar av passet, så jag hann få mig en ganska bra genomkörare trots allt!
Så nu är jag strikt beordrad att "ta det lugnt", något som jag för en gångs skull tänker hålla. Det känns faktiskt riktigt onödigt att ha sönder knäna helt precis när träningen börjar gå som på räls igen. Tur i oturen var iallafall att hugget inte kom förrän på sista varvet, med cirka 3-4 minuter kvar av passet, så jag hann få mig en ganska bra genomkörare trots allt!
