Endorfiner och blodsmak

Åh vad man blir arg! Såklart ville inte knäna vara med på spinningen igår, så det var bara att sitta fint och slötrampa när resten av gruppen körde sig nästan, bara nästan, in i väggen. Något surt kändes det, och jag var nära att strunta i det och köra ändå flera gånger. Tur att man är klok, för det är ju inte värt det att paja knät helt för att man vill köra ut sig på ett pass. Så nu kör jag vilodag och satsar helt på pluggeriet istället. Nya tag!