Endorfiner och blodsmak

Att jag vaknade pigg som en lärka kl 06.00 imorse känns just nu riktigt avlägset. En hel dags plugg på skolan följt av ett 75-minuters spinningpass har HELT tagit musten ur mig. Det var en sån där dag som tyvärr kommer ibland, när du sätter dig på spinningcykeln och VET att det kommer att bli en lång timme. Benen gick trögt, huvudet ville inte, och eftersom jag missat mellanmålet så kurrade magen. Men någon gång framåt de sista 15 minutrarna av passet kom den, den efterlängtade endorfinkicken, och jag kan ju inte klaga på effektiviteten i passet. Det var riktigt tungt! Stundtals ville jag dö lite grann. Det var med nöd och näppe jag orkade mig till affären efteråt för att köpa mig någonting att äta till middag. Nu blir det en varm dusch och sedan omedelbums i säng med en bok och en kopp te. Morgondagen närmar sig med stormsteg, och i och med att jag lovat mig själv att prova Saras UG-pass kl 16.30 behöver jag all återhämtning jag kan få!