Endorfiner och blodsmak

Sats kan vara så himla fantastiskt, men också så himla töntigt ibland. Igår på klassen märktes det så tydligt att jag var hemma i Stockholm. "Tränar ni bara för syns skull?" frågade jag mig. Jag hade fått varningar om Nike get fit!, men hade ändå förhoppningar. Mesigt, blajigt, och PROPPFULLT med små blonda saker som gjorde övningarna lite halvdant. Ledaren var visserligen entusiastisk, men kanske lite väääl engagerad? Han höll inte tyst i 3 sekunder och det kändes mer som om jag var på en show med honom en ett träningspass för mig. Det skröts om att "det här är atletträning", och "elitnivå", men helt ärligt märkte jag inte av det. Det är möjligt att atleter använder de övningar vi gjorde, men inte blir jag väl någon atlet av att träna Nike get fit! Nej, jag snubblade mest över grannen och halkade på min matta för att det var så mycket folk.