Endorfiner och blodsmak

Jag gymmade idag! i MASKINPARKEN! "Herrejesus" tänker du väl nu, "vad har gått åt henne? Har hon helt tröttnat på UG-hörnan?" Nej, inte alls! När det kommer till egenträning i gymmet trivs jag fortfarande bäst med armgången, bulgarian bagsen, kettlebellsen och BST-remmarna, men idag fick jag improvisera. Efter ett rätt hårt (vilket jag såklart inte märkte igår, utan imorse när jag vaknade) överkroppspass var det inte tal om min planerade repmaskinsintervaller, armböj eller dundercore-övningar. För att göra det hela ytterligare lite med spännande för mig så kvarstår det faktum att jag tog i lite väl hårt med armgången igår och inte har någon hud kvar på en ganska stor yta av vänster handflata, så egentligen är alla former av övning som kräver stadigt grepp ute ur leken. Slutsatsen är väl ganska solklar: benen och rumpestumpen skulle få sig en omgång; men så var det ju det där med knäna. Satans, nedrans, förbannade knän! Provade lite vanliga hederliga benböj med en stång, gick sådär! Utfallsgång med vikter var också skakigt, och några hopp var inte på tapeten. Så jag fick lite ovant smyga bort till maskinparken, och nog gick det också, även om det inte är så himlans kul. Resultatet får jag förhoppningsvis känna imorgon!