Endorfiner och blodsmak

Det har nog knappast undgått någon i min närhet att jag har mått lite halvdant den senaste tiden. Min känslighet för stress har varit uppenbar och jag har fått kämpa lite för att hålla näsan ovanför vattenytan med både plugg och träning. Här på bloggen har det synts i form av färre och kortare inlägg. Att blogga har helt enkelt inte varit prio. Jag har också slutat med morgonpromenader varje morgon, och mina rutiner har fått kastas om lite till förmån för vila och själavård. Men så idag börjar nog kaoset nysta upp sig (hoppas jag). om 1,5 h skriver jag tentan Regressions- och tidsserieanalys, en kurs som jag inte förstått varför jag ska läsa ens. Att få göra omtenta vore en mardröm, så jag får se till att klara den, och de senaste dagarna har faktiskt de små klumparna av oförstående börjat lösa upp sig. Jag kan fixa det här.