Helomvändning!
Ni vet ju den där känslan. När man snör på sig träningsskorna och tänker: "Nej! Jag vill inte! Ge mig en cola och en påse chips istället!". Så var det idag innan Intensivjympan på F&S Kungsholmen klockan 16. Jag hade egentligen velat gå på Dans i Hornstull men alla bokningsbara platser var tagna och helt ärligt orkade jag inte åka till Söder. I huvudet ekade vad som blivit lite av ett mantra denna hösten/vintern; "No excuses. No excuses at all! Once you had a good excuse, you opened the door to a lot of bad ones" (kanske inte ord för ord rätt, men från älskade Terry Pratchett iallafall, tror det hamnat på bloggen tidigare). Men så, någonstans efter uppvärmningen så kom den; den fantastiska idén!
"Okej Caroline, du var verkligen, verkligen inte sugen på ett jympapass till denna veckan, och okej, dina knän gör ont när du gör för djupa knäböj eller instabila hopp, du ville egentligen gå på danspass; kan du inte då låtsas att du är på danspass?"
Det kanske låter knäppt, men det funkade. Istället för att oja mig över att jag inte klarade/orkade/ville ta ut rörelserna till absolut max (som att gå dom där extra centrimetrarna i djup på squatsen), så beslutade jag mig för att ha jäkligt roligt! Och det kan ju vara så enkelt. Jag la till en knäppning med fingrarna här, en svängning med höften där, och helt plötsligt var jag på ett danspass med lite bonus-styrkeövningar.
Att Sofia Karlsson som ledde passet dessutom var ett riktigt energiknippe gjorde saken ännu bättre! Och efter passet sa hon någonting som egentligen är självklar, men som man glömmer, och som jag bevisligen behöver påminna mig om ibland, nu kommer jag inte ihåg det ordagrant tyvärr, men summan av kardemumman var:
Och jag gick verkligen ifrån passet med en känsla av att ha haft så himla kul hela vägen. Jag ska ju försöka att inte ha nyårslöften tror jag, men något mer (utom bettskenelöftet) i den stilen får det nog ändå bli nu; år 2012 ska jag se till att ha kul, i träning som i andra delar av mitt liv. Hur gör du din träning roligare när det tar emot?
"Okej Caroline, du var verkligen, verkligen inte sugen på ett jympapass till denna veckan, och okej, dina knän gör ont när du gör för djupa knäböj eller instabila hopp, du ville egentligen gå på danspass; kan du inte då låtsas att du är på danspass?"
Det kanske låter knäppt, men det funkade. Istället för att oja mig över att jag inte klarade/orkade/ville ta ut rörelserna till absolut max (som att gå dom där extra centrimetrarna i djup på squatsen), så beslutade jag mig för att ha jäkligt roligt! Och det kan ju vara så enkelt. Jag la till en knäppning med fingrarna här, en svängning med höften där, och helt plötsligt var jag på ett danspass med lite bonus-styrkeövningar.
Att Sofia Karlsson som ledde passet dessutom var ett riktigt energiknippe gjorde saken ännu bättre! Och efter passet sa hon någonting som egentligen är självklar, men som man glömmer, och som jag bevisligen behöver påminna mig om ibland, nu kommer jag inte ihåg det ordagrant tyvärr, men summan av kardemumman var:
"Det handlar inte om hur man ser ut, eller vem som hoppar högst, utan att alla har kul och gör sitt, sen kommer träningen på köpet".
Och jag gick verkligen ifrån passet med en känsla av att ha haft så himla kul hela vägen. Jag ska ju försöka att inte ha nyårslöften tror jag, men något mer (utom bettskenelöftet) i den stilen får det nog ändå bli nu; år 2012 ska jag se till att ha kul, i träning som i andra delar av mitt liv. Hur gör du din träning roligare när det tar emot?
Kommentarer
Trackback
