Endorfiner och blodsmak

Japp! Igår körde jag första passet på min SATS-vecka. Eftersom jag anlände till Stockholm vid 18.10 och ville hinna med lite middag också så fick det bli egenkörning på crosstrainern. Ett härligt halvintensivt intervallpass på 40 minuter senare konstaterar jag (Sorry, Campushallen) att SATS egenkonditionsavdelning slår den jag är van vid med hästlängder. Härliga, ergonomiska maskiner, bra musik i högtalarna och stora TV-skärmar för den som gillar sånt. Kommer  nog inte hinna så mycket egenkondition under min vecka här (har ju så många klasser att hinna med!). Nu skall jag alldeles strax kila iväg på Shape borta på Stadshagen.

Min dansutmaning började igår! Zumba stod på schemat och jag insåg snabbt att jag inte i dagsläget inte trovärdigt kan hävda att jag har rytmen i blodet. Kanske berodde det på söndagens långdistansspinning, men man ska ju inte skylla ifrån sig. När det skule skakas axlar och rullas höfter var jag stel som en vandrande pinne och liknade mest ett kylskåp! Men viktigast av allt; det var kul som attan! Nästa vecka lär det också bli Zumba, och kanske hinner med lite Sh'bam! eller annat kul!

...och jag överlevde! Sammantaget kan jag väl säga att långdistanspasset var både det bästa och det värsta träningspass jag vart på. Bästa för att jag kom in i ett sådant flow och fick flera härliga endorfinkickar där jag bara ville vråla av glädje och dela med mig av min energi till alla andra i salen, och värsta för att det var SJUKT långt. Nu blev det visserligen 2.5 h istället för 3, men tänk själva; när ni cyklat i 45 minuter, vilket motsvarar aktiv cyklingstid på ett "vanligt" pass, så har ni två likadana omgångar kvar! Helt sjukt! Jag är egentligen inte så förtjust i bars och tror inte på att stoppa i sig vad i min mening till 80% är godis så fort man lyfter lite vikter, men i det här fallet var jag väldigt tacksam åt att kunna stoppa i mig mig gainomaxbar efter 1.20, och Poweraden som Campushallen bjöd på gjorde också mycket för min ork. 

Idag smäller det! Tre timmars långdistansspinning på Campushallen för Magnus Jarl och jag är tokladdad! Känner väl att jag helst skulle vilja kasta mig på cykeln redan nu, men jag får visst hålla till godo i cirka 7 h och roa mig med mitt statistikplugg. Wish me luck! Nu kör jag! Återkommer självklart med rapport!

Gårdagens stora spontanprojekt var att göra paj vid 21 på kvällen, och nog blev det lite av ett projekt alltid! Inte särskilt tidskrävande och svårt, men pga bristande resurser i kyl och skafferi fick jag vara lite innovativ.

Tänk att en sådan katastrofmorgon kan vända och bli en helt fantastisk dag! Eller ja, nu tar jag väl i, riktig katastrof var det väl aldrig. Försov mig dock och vaknade en halvtimme innan coreyogan skulle börja! Panik! (Och hör på det va? Stressa till yogan? Låter det inte urdumt?). Men jag hann visst och kunde med ett riktigt lugn i kroppen promenera till biblioteket för en hel dags givande och effektivt statistikplugg.

Trodde helt ärligt att jag skulle dö idag på PT-passet med Mattias. TUSAN vad han körde med mig. Jag hade visserligen sagt att "efter resan får vi köra hårt för att jobba bort alla pommes frites", men jag hade inte väntat mig någon sådant här. Det är första gången i mannaminne jag går från träningspasset med blodsmak i munnen, och då körde vi ändå bara 3 övningar om 21-15-9! HELT SINNES!

Ni vet säkert känslan. Regnet rent ut sagt pissar ner ute, du sitter i din mjukisdress i soffan, kanske med en kopp te i handen, och ALLT har gått fel idag. Det enda du vill göra är att proppa i dig en stor påse godis, slå på en romantisk komedi och ABSOLUT inte göra något aktivt eller träffa någon. Det finns bara en hake, du skulle ju gå på det där träningspasset ikväll. Vad gör du? Hur finner du styrkan att ta dig i kragen och göra rätt val?

Ibland går tiden så himla långsamt. Nu sitter jag här i min soffa och gör allt för att inte bli för bekväm. Huvudet börjar säcka lite men mardrömmen är ju att somna och sedan INTE VAKNA I TID! Klockan 01.30 är det samling på campus för avfärd med buss mot Bryssel. Och jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken, på eventuellt sämsta möjliga sätt: Socker och koffein! Men vad gör man? Redbull och fikon har stått på min meny ikväll och jag överväger starkt lite mer för att absolut inte riskera att somna. Nåja, det blir väl någon sorts symbolisk start på vad jag inser blir första gången sen Reading som jag tog 5 dagar ledigt från träningen! Knäna skriker av lycka!

Bloggen kommer dessvärre i andra, tredje, och ibland tillochmed fjärde hand just nu och i kanske en vecka framöver. Rusar mellan lägenheten, gymmet, biblioteket och tillbaka i ett. Fokus i mitt liv just nu är att försöka hinna med att pränta in alla möjliga mikroteorier i huvudet så att de ska sitta om en dryg vecka, samtidigt som jag tänkte lyckas städa lägenheten, packa och handla inför veckans studieresa till Bryssel! Allt går förvånansvärt nog över förväntan. Har lyckats klämma ner alla kläder i väskan, och nog går det framåt med plugget, om än långsamt. Jag har också goda förhoppningar om att inte lämna en svinstia efter mig här hemma när jag hoppar på bussen på onsdag morgon.